FRL

 

Bakgrund

​

Försäkringsrörelselagen (2010:2043) (FRL) trädde i kraft den 1 april 2011 och ersatte då försäkringsrörelselagen (1982:713) (GFRL). Den nya lagen hade två huvudsakliga syften. Den skulle dels, så långt möjligt, anpassa försäkringsrörelselagstiftningens associationsrättsliga regler till allmänna associationsrättsliga regler, dvs. till aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (FL). Därutöver skulle lagen få en modern struktur, vilket antogs förenkla den kommande anpassningen till direktiv 2009/138/EU (Solvens II-direktivet). Den nya strukturen var dock, i avvaktan på genomförandet av Solvens II-direktivet, begränsad till en språklig och redaktionell modernisering. Rörelsereglerna i GFRL överfördes således i huvudsak oförändrade till FRL.

​

Trots att en utredning hade tillsatts i god tid för att bereda den nya försäkringsrörelselagstiftningen (Försäkringsföretagsutredningen) blev utredningsresultatet till stora delar oanvändbart för Finansdepartementet. Försäkringsföretagsutredningens slutbetänkande SOU 2006:55, Ny associationsrätt för försäkringsföretag, baserades nämligen på två för utredningens lagförslag avgörande ställningstaganden, vilka mycket snart visade sig politiskt omöjliga att genomföra; ett fullständigt avskaffande av vinstutdelningsförbudet och en total avveckling av de icke vinstutdelande försäkringsaktiebolagen, de s k hybridbolagen. De sistnämnda skulle enligt utredningen ombildas antingen till vinstutdelande försäkringsaktiebolag eller till ömsesidiga försäkringsbolag. Förslaget mötte stenhårt motstånd från flera håll, bl.a. från arbetsmarknadens parter. Resultatet blev att departementet fick tillsätta en ny utredning för att utreda vinstutdelningsfrågan, och på egen hand skriva den nya lagen. Svårigheterna blev allmänt uppenbara när Finansdepartementet presenterade sitt första förslag i en departementspromemoria, Ds 2009:55, En ny försäkringsrörelselag. Kritiken var hård.

​

I tid för propositionens överlämnande till riksdagen var mycket i lagförslaget förbättrat, men ett övergripande intryck av hastverk kvarstod. Icke desto mindre kan man konstatera att FRL innebar en avsevärd förbättring av försäkringsrörelseregleringen.​

​

FRL blev mer brukarvänlig

​

Med tiden hade den associationsrättsliga regleringen av försäkringsbolagen i GFRL blivit både föråldrad och svåröverskådlig. När Försäkringsföretagsutredningen tillsattes 2003 ansåg regeringen att det fanns ett behov av en övergripande – även språklig och författningsteknisk – modernisering av GFRL. Vidare var GFRL utformad med den gamla aktiebolagslagen (1975:1385) (GABL) som förebild. Nu behövde lagen anpassas till ABL, som då var under utarbetande. Dessutom hade regeringen redan i slutet av 90-talet deklarerat att försäkringsbolag borde lyda under samma associationsrättsliga regler som allmänna företag, om inte avvikelser var motiverade med hänsyn till verksamhetens inriktning, bolagens särart, skyddet för försäkringstagarnas och andra ersättningsberättigades intressen eller hänsynen till Europeiska Gemenskapens (EG) rättsregler.

Reformarbetet ledde fram till väsentliga förbättringar ur många synvinklar. Framförallt blev det lättare att använda lagstiftningen i det praktiska arbetet. Särskilt ökade användbarheten i följande avseenden.

​

Ny associationsrätt

 

Många frågetecken som omgav GFRL:s associationsrätt rätades ut genom att försäkringsaktiebolagens reglering knöts till ABL. Även de ömsesidiga försäkringsbolagens och försäkringsföreningarnas associationsrätt fick en mer överskådlig struktur genom en tydlig koppling FL. Detta innebar bl.a. att det blev möjligt för den praktiskt verksamme juristen att i större utsträckning använda den allmänna associationsrättens motiv och doktrin. Vidare förenklades flera frågeställningar i FRL genom att ett försäkringsaktiebolag blev ett ”vanligt” aktiebolag, inte en särskild associationsform. Tyvärr var tiden inte mogen att ta ett liknande steg när det gällde de ömsesidiga försäkringsbolagens och försäkringsföreningarnas associationsformer. Det sistnämnda skylldes på FL:s, i förhållande till ABL, föråldrade struktur. Förvånansvärt nog föranledde inte den nya lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (LEF) någon ändring av regleringsstrukturen i FRL. Ömsesidiga försäkringsföretag och försäkringsföreningar är fortfarande särskilda associationsformer.

​

Ny struktur

 

FRL fick en mer modern och överskådlig struktur som väsentligt förbättrade användbarheten. Som exempel kan 4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett försäkringsföretags rörelse nämnas. Detta kapitel i FRL består av 17 grundläggande rörelseregler som i GFRL återfanns utspridda i sju olika kapitel. Motsvarande framsteg gjordes i flera av de övriga kapitlen. Det blev därigenom möjligt att betydligt fortare konsultera FRL än GFRL och ”överraskningarna” som ofta stod och lurade på den oinvigde i olika hörn av GFRL var, om inte helt avskaffade, så betydligt färre och avsevärt lättare att upptäcka.

​

Harmonisering mellan bank och försäkring

 

Av stor betydelse har sannolikt varit att FRL:s struktur och utformning i betydande delar skedde med lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (BFL) som förebild. Härigenom underlättades förståelsen av lagen för en större krets. Vidare kom BFL:s förarbeten att i vissa fall få en utfyllande roll. Som exempel kan de s.k. jävskretsavtalsreglerna (4 kap. 9-10 §§ FRL) nämnas. Dessa är i stort sett en kopia av BFL:s regler om s.k. kreditjäv (8 kap. 5-6 §§ BFL).

​

Språklig modernisering

 

Slutligen bör framhållas att flera förbättringar skedde ur språklig synvinkel. Dessa underlättar förståelsen av lagtexten. Som exempel kan nämnas att manundvek det försåtliga användandet av ”och” när man egentligen menade ”eller”, något som tidigare hade lett till missförstånd med omfattande konsekvenser. Vidare pensionerades ett antal föråldrade begrepp, t.ex. ”koncession” och ”stadfästelse” som genom FRL kommit att kallas ”tillstånd” och ”godkännande”.

 

Solvens II-anpassningen

 

Den 1 januari 2016 genomfördes Solvens II-direktivet i Sverige, huvudsakligen genom synnerligen omfattande ändringar av FRL. Återigen hade en stor lagreform på försäkringsområdet förberetts i god tid genom en långvarig utredning (SOU 2011:68, Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension) och, återigen, blev resultatet av utredningsarbetet, av begränsat värde för Finansdepartementet. Denna gång var det dock inte något ödesdigert misstag av utredningen (Solvens II-utredningen) som stod i vägen, utan ett ändringsdirektiv, 2014/51/EU (Omnibus II-direktivet), som ritade om kartan i grunden, särskilt avseende EU-regleringens mest komplicerade del; grupptillsynsreglerna.

​

Lagrådets kritik mot lagrådsremissen om genomförande av Solvens II-direktivet var anmärkningsvärt hårt formulerat, delvis närmast raljerande i tonen. Knappt tre månader senare överlämnades propositionen till riksdagen. Det är inte förvånande om ett och annat slank igenom som möjligen, vid närmare eftertanke, inte borde ha varit med. I grunden måste man dock konstatera att genomförandet av Solvens II-direktivet i FRL har flera förtjänster. Inte minst har genomförandet botat många av de brister som direktivet led av. Att en så omfattande reglering kunnat inarbetas i FRL utan att rubba lagens huvudsakliga struktur, är ytterligare ett gott betyg till 2010 års reform.

 

Sammanfattning

 

Sammanfattningsvis har försäkringsrörelselagstiftningen under tio års tid varit utsatt för två omfattande förändringsarbeten. Ambitiösa, nitiska och skickliga tjänstemän har renoverat, reparerat och byggt nytt. På det stora hela är FRL i gott skick – för försäkringsbranschen i tiden – men här och var finns skönhetsfläckar som endast bristfälligt har målats över. Ett av syftena med skriftserien FörsäkringsrörelseManualen är att skrapa bort lager av lös färg, så att strukturen framträder i klarare dager.